The ugly truth

För ungefär 5 år sedan diagnostiserades jag med Anorexia. Jag kom ur det, men fortfarande finns en liten rädsla och ångest när jag äter för mycket onyttig mat och jag räknar kalorier nästan utan att tänka på det. Men jag vill inte gå ner i vikt, mat kommer aldrig få styra mitt liv igen. Jag vill aldrig tillbaka till botten.

Sjukdomen förändrade mig på djupet. Jag blev osocial, rädd för människor, trött och deprimerad, något som fortfarande, flera år efter att jag blivit friskförklarad, till viss del sitter kvar. Jag kommer aldrig få veta vilken sorts person jag skulle ha varit om jag inte utsatte mig själv för detta. Jag är permanent förändrad, permanent förstörd.

 

Anorexia och Bulimi gör dig inte vacker. Du blir en levande zombie, så upptagen med att tänka på mat att ingenting i världen är viktigare. Tillsammans med att du får den "perfekta" kroppen kommer ditt hår falla av, din mage ständigt göra ont, kräkningarna förstöra dina tänder och dina utstickande ben göra så att det alltid gör ont när du sitter. Det är en nedåtgående spiral där du isolerar dig själv från omvärlden, blir ensam och så djupt deprimerad att livet inte har någon mening. Att svälta sig själv ger dig en falsk känsla av kontroll, när verkligheten är att din hela värld raseras. Ätstörningar är tortyr, tortyr utförd mot dig själv, som du i framtiden för alltid kommer ångra att du utsatte dig för.

 

Jag skriver inte det här för sympati, utan för att försöka nå ut till dig om du skulle ha denna hemska sjukdom, eller försöker gå ner i vikt för att bli "vacker". Snälla, gör det inte, det kommer vara ditt livs misstag om du fastnar i det. Det är ofattbart att så många kan vara så elaka mot sig själva. Det är den enda kropp och enda liv du har. Ta vara på det. Sök hjälp, det går att få. Du har så mycket annat att leva för och du förtjänar det.

Bild från 2008

<3

Fantastiskt bra skrivet!

Fantastiskt bra skrivet!

jag håller med om att man aldrig blir sig själv igen även fast man blivit frisk. trodde nästan att jag var ensam om detta. alla säger att det beror på att man förändras med tiden, att det inte har något att göra med ätstörningar och depressioner, men jag tycker inte att det är normalt att förändras så mycket och dessutom till det sämre :/

Jag håller med om att det var väldigt bra skrivet. Har lidit av både anorexia och bulimi och är väl dess värre fortfarande "ätstörd" på något plan om jag ändå är normalviktig. Dess värre sitter ju sjukdomen i huvudet och inte i kroppen. Så fastän man för omgivningen kanske verkar frisk kanske man fortfarande kämpar med sina demoner som inte är värst glada på en när man nu har gått emot dem.

Bra skrivet, man känner att det kommer direkt från hjärtat. Starkt av dig att dela med dig av det också!

Vad bra skrivet <3 Det behövs att fler får förstå och inse, starkt av dig att du delade med dig

I'm so sorry that you had to suffer from this horrible disease. I'm also recovering from anorexia and I know how hard it is.
If it means anything, I think that you are just beautiful and you have such a lovely style and personality. I hope that you will continue to be strong and beat this disorder for good!
Keep strong sweetie!
x<3

ätstörningar är inte kul alls. Jag led av bulimi i många år och visst sitter lite kvar, en del tankar o så men jag är jävligt glad att jag tog mig ur det för det är sjukt hur en ätstörning kan kontrollera ens liv.
Du är riktigt stark som tog dig ut anorexian! :D <3

Så himla starkt skrivet! Var på gränsen till anorexia förut och är så himla glad över att folk runt om mig stöttade mig så jag inte föll till 100%. Så jag kan till viss del förstå hur du mådde, det är hemskt att vara på den platsen. Man förlorar så stor del av sitt liv som kunde vara så himla annorlunda, men samtidigt lär man sig från sina "misstag" och kommer ihåg hur det var då och det gör att man aldrig mer vill vara där igen, i helvetet. Stay strong cutie, även fast det kan bli tufft ibland! Du är skitsnygg! <3

Väldigt bra skrivet men också väldigt tråkigt att läsa att du gått igenom detta <3
Men du tänker väldigt rätt som inte vill tillbaka dit och det är ju en väldigt viktig sak <3

du måste ha vare , och är , otroligt stark , jag sitter fast där och har inget hopp om att det kommer bli bra igen . men ah , du är en väldigt bra fördbild , som vågar klä dej i andra kläder och ha en annan hårfärg ! & din blogg är bäst ! :D

Jätte bra skrivet !

Bra skrivet och starkt av dig att blivit frisk! Jag själv är väldigt underviktig och jag har tappat mycket hår, varit blek, deprimerad och har ben som sticker ut. Gör ont när jag sitter och ligger ner. Jag är inte diagnoserad med Anorexia, men dom säger att jag väger lika lite som en som har den diagnosen, men mitt problem är att jag inte kan gå upp i vikt. Så förstår på sätt och vis hur det du gått igenom är. Fast jag har inte svält mig själv med flit så ja..ehm, förstår att det med mat och vikt är jobbigt

Jag har bulimi. Och på väg mot Anorexia, vad läkarna påstår. Jag är alltså mitt uppe i allting... Samtidigt som jag är kraftigt deprimerad (har varit det innan jag fick ätstörningen), självmordsbenägen och har självskadebeteende. Jag är just nu 13 år, snart 14... Och jag vet inte hur jag ska komma ur allting. Jag är så beroende av att gå ner i vikt och jag tänker på mat och vikt HELA tiden. Men jag har ingen motivation till någonting. Ingen. Ingen alls. Jag orkar inte göra något, jag vill inte.

Jag vill bara att du ska veta att jag tycker att DU är superstark!

Jag är tolv, jag har haft problem med att äta sen jag var 10, nu äter jag nästan inte alls, skär mig gör jag med... det är så himla svårt att ta sig ur det. Men jag är även diagnoserad med ångest och manodepprisivitet (osäker stavning.. men bipolär är ett finare ord för det.). Och jag är mobbad, MEN jag ska kämpa, som dig.<3