Djurrätt

 
Jag läser ju just nu en kurs på Lunds Universitet som heter Critical Animal Studies: Animals in Society, Culture and the Media och den är så fruktansvärt inspirerande, intressant och viktig. Känner att alla på denna planet skulle må bra av att läsa något liknande. Den har en djurrättslig utgångspunkt som ifrågasätter och kritiserar allting vi tar för givet kring relationen mellan djur och människor. Har lärt mig otroligt mycket och utvecklat mitt kritiska tänkande om de normer och ideologier som orsakar den ojämlika relationen mellan djur och människor. Ingenting känns självklart för alla de roller och användningsområden som djur har idag är av oss människor givna. 

Eftersom jag har tröttat ut min syster något helt fruktansvärt genom att prata om det här varje dag (på ett mycket hängivet och halvgalet sätt) så vill jag nu dela med mig lite om ämnet till er. Förlååt om det blir svårt att hänga med, när jag är såhär engagerad och har så mycket att säga blir mina texter lätt helt röriga. Titta supergärna på filmen längst ner sedan som på ett bättre och mer pedagogiskt sätt tar upp allt jag skrivit om och massa mer. 

Människans utnyttjande och dödande av djur är så normaliserat, så fundamentalt inbyggt i vårt samhälle att de flesta knappt reflekterar över det. Det legitimeras med att det är normalt, naturligt och nödvändigt att äta och använda djur och denna ideologiska uppfattning genomsyrar hela våra liv och får oss att ta djurens roller för givna. Djurindustrin är en ofattbart enorm industri där det bara i Sverige årligen dödas över 85 miljoner djur för att bli mat till människor - mat som vi klarar oss alldeles utmärkt utan. Och bakom varje litet nummer finns en kännande individ. 
Den här massindustrin är institutionaliserad, gömd och osynlig för oss i våra vardagliga liv. Var är alla dessa djur? Hur har egentligen köttbiten - som en gång var en gris - eller det där mjölkpaketet hamnat på hyllan i mataffären? Denna globala jätteindustrin reducerar djur till handelsvaror eftersom deras kroppar anses vara våra att konsumera, deras liv våra att bestämma över. Vårt kapitalistiska samhällssystem, där pengar styr och allt har ett pris, gör dessutom att djurindustrin har en viktig plats i hela vår ekonomi då den omsätter ofattbara summor pengar. Mitt i detta system som bygger på effektivitet och lönsamhet finns alltså en kännande individ. Denna individ finns till under en onaturligt kort tid på jorden, levandes ett liv i lidande och fångenskap. Hela dess existens går ut på att dö för att tillfredställa människan under några korta ögonblick. 


Vi människor tror att vi står över alla andra arter och att detta legitimerar att vi får göra vad vi vill med dem. Och det är klart vi tycker det när vi ser på världen enbart ur vår synvinkel. Men sanningen är att från ett etiskt perspektiv finns det absolut ingenting som motiverar hur vi idag behandlar, utnyttjar och dödar djur inom områden som matproduktion, mode, forskning, skönhet, underhållning, media etc etc etc. Jorden är inte till för bara oss. 

Det finns otroligt mycket bra material, dokumentärer, texter, bilder och annat ute på internet om du vill veta mer om djurrätt, veganism, speciesism och liknande. Förutom den fantastiska kursjäkeln jag läser kan jag även rekommendera filmen här under, sidan Djurfabriken.se för information om djuindustrin, Veganuary.com för massa info och tips, denna lista över dokumentärfilmer, Findingvegan och Vad lagar du för veganmat idag? för matinspo, för att nämna litegrann. 


Tack för att ni läste! Jag vet att ni är många som precis som mig känner starkt för det här ämnet och jag hoppas att jag (eller mer troligt Melanie Joy nedaför, heh) kan bidra med lite tänkvärd information! ♥ 

 

Ideologi

 
Ville bara meddela mina värderingar till världen. Inte för att just mina åsikter och ideal är viktiga för någon utan för att det är viktigt för mig att, liksom, get it out there. 
Min utopi är ett samhälle där alla, verkligen, har lika värde och förutsättningar oavsett kön, sexuell läggning, etnicitet, kultur eller klass etc. Där planeten inte utarmas och förstörs och där djur slipper utnyttjas och mördas för att de endast ses som produkter. Där människans största motivation inte är pengar och makt utan lite common sense och mänsklighetens bästa. Ett samhällssystem som inte är patriarkalt. Med människor som inte hatar andra för att de inte är som dem utan alla bara U DO U, I'll accept that, för det har inte med mig att göra. (NÄMEN OJ VAD GODHJÄRTAD OCH ORIGINELL JAG ÄR. EN SÅN LITEN IDEALIST).
Därför definierar jag mig som feminist, socialist och av djurrättsliga och miljömässiga skäl också som vegan. Politiskt korrekt är en ganska fin komplimang och ignorans ger mig utslag i själen. Hatar mig själv lite för att jag inte är mer samhällsengagerad och kämpar för det jag tror på utan bara sitter här med social fobi, stirrar tomt ut i luften och väntar på döden. 
Det var det, TACK HEJ. 

You can't wake up, this is not a dream

 
Jag har svårt att ta mig själv på allvar när jag, privilegierad som jag är, sitter här och tillför inget annat till världen än blogginlägg om kläder och menlösa trivialiteter när omvärlden ser ut som den gör. Med även det minsta av perspektiv känns det otroligt ignorant och enfaldigt. Samtidigt har eskapism alltid varit mitt viktigaste medel för att hantera livet och döden och allt emellan och den här lilla platsen på internet får väl fortsätta fungera som det. För mig och kanske dig eller ingen alls.
Åhgud, varför är jag så här teatralisk på internet? Vad är det ens jag skriver? Mår så himla konstigt. Ursäkta mig.

Personalities

 
Personlighetstest är roliga att göra b cuz INTERNET - PLZ TELL ME WHO I AM. Ett välkänt test är Jung/ Myers-Briggs som består av 16 personlighetstyper som baseras på olika bokstavskombinationer. Bokstäverna står för någon av motpolerna:

E/I - Extraversion - Introversion
S/N - Sensing - Intuition
T/F - Thinking - Feeling
J/P - Judging - Perceiving
 
Testen går helt enkelt till så att en ska svara på olika påståenden för att få reda på vilken av dessa personlighetsdrag som bäst stämmer in på en själv. 

Eftersom jag är helt sorglig på att förklara saker så tipsar jag att titta här för en snabb och bra förklaring. Eller helt enkelt bara göra det här, här eller hääär eller ÖVERALLT. 
 
Vilken personlighetstyp är du? Skulle vara jättekul om du ville dela med dig, hihi! 

Själv blir jag alltid INFP och om ni av någon anledning skulle vilja veta mer om min personlighetstyp så kan ni kika här.

I can't go out, I'm sick

 
Idag ligger jag i sängen och tycker synd om mig själv litegrann. Tröstar mig med ohälsosamma mängder Coco Pops och Cola Zero. Just nu är jag inne i ett skov av min sjukdom Ulcerös Kolit så mina tarmar blöder hejvilt och jag känner rädsla för att gå utanför dörren i fall magen plötsligt skulle göra panikont. Vilket den brukar kunna göra när jag minst anar det. Måste till läkaren men är alltid sämst i världen på att ta mig dit även när jag verkligen borde. DUMMA MIG.
På det har min mysiga förkylning som jag haft sen mitten av juli helt plötsligt bestämt sig för att det skulle vara roligt om jag hostade upp lungorna. FÖR VEM BEHÖVER LUNGOR? 

Åååh, förlåt mig, hatar att vara såhär negativ och klaga, men kunde inte hindra mig. 
 
Hoppas ni mår bättre än mig idag finisar ♥

Existera

Jag är vid liv och andas. Min kropp fungerar, den rör sig när jag vill att den ska röra på sig och den kan täcka sig i sin skyddande mask när det behövs. Den sover inte längre på nätterna, men den tar sig till skolan som den ska. För det mesta i alla fall. Jag finns i högsta grad, men inuti känner jag mig mer död än levande. Tom. Som att jag egentligen gav upp för länge sen men någonstans bestämde mig för att finnas kvar ändå, som en grå skugga av en människa.
Jag har varit så länge nu. Det har funnits många tillfällen sen jag var fjorton då jag varit glad, känt hopp och tro på mig själv och på framtiden. Men dessa tillfällen, hur länge de än varar, tar alltid slut, som att mitt normalläge är att vara ångestfylld, känna förtvivlan och hopplöshet. Som att jag aldrig är tillåten att vara riktigt lycklig. 

Jag har orimligt höga krav och ambitioner på mig själv och för mitt liv - det har jag alltid haft. Men jag är så fruktansvärt osäker på mig själv. Vet att jag inte klarar av minsta påfrestning så utsätter mig inte för några. Det blir enklast så. Dessutom är jag lat och tar aldrig tag i saker utan gör istället mig själv besviken om och om igen.
Evigt närvarande är också en oro för framtiden. En oro som bringar sådan hopplöshet att jag ibland tappar andan. Vad ska jag göra i mitt liv? Vem ska jag bli? För jag vill så gärna göra något av tiden jag har, något viktigt, helst för andra men egentligen mest för mig själv. Jag vill känna att jag uppnått någonting, att mitt liv har värde. 
Men ivägen för mig står... Jag själv. Alltid har det varit jag själv som varit min största fiende, som hindrat mig från att leva ett fullt, lyckligt, socialt och bekymmerslöst liv.
 
Dagarna går och med varje dag som försvinner för att aldrig komma tillbaka så hamnar jag närmare det ögonblick jag inte kommer att finnas mer. Någonsin. Mitt liv rusar förbi och jag hinner inte med. Vill bara skrika, tvinga det att sakta ner. Vill ligga kvar under varma täcken i en mjuk säng för evigt samtidigt som jag inte vill något hellre än att leva det allra rikaste liv, med upplevelser, resor och människor, som bara går att tänka sig. Jag har slösat bort tiden jag har fått med att vara olycklig och ensam och inte förverkligat minsta lilla hos mig själv. Och det är denna insikt om vad mitt liv kunde och borde vara men känns som det aldrig kommer bli som gör det hela så outhärdligt. Som skapar sådan ångest att den nästan är fysisk, som sliter, skär djupa svarta hål i mitt innersta. Jag vill så mycket men gör inget för det finns ingen kraft. Jag orkar inte.
Åh, vad jag är trött på att vara trött, på att inte kämpa samtidigt som jag kämpar för mitt liv. 
 
Det värsta med det här är att jag vet att jag inte är ensam. Så många unga, speciellt tjejer, mår så fruktansvärt dåligt. Hur tomma och ihåliga följande ord än kommer att låta så finns jag verkligen här för dig om du inte mår bra. Jag tror på dig. Vi ska fortsätta existera tills vi äntligen börjar leva. För det kommer vi att göra.

Grattis syster!

 
Min bästa och finaste vän i hela världen, som också råkar vara min syster, fyller 20 år idag! Är så stolt över henne som har två jobb, körkort, bartenderutbildning, egen lägenhet och ett akvarium med guppysar. DUKTE SYSTER.
Nu ska jag baka en helt massiv och ståtlig tårta och tvinga henne att äta den med kärlek i ögonen.
GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN LILLA VISSEL ♥

Om djurplågeri


Blir otroligt upprörd och arg när människor behandlar djur illa. De är oskyldiga varelser och jag kommer aldrig förstå hur man kan behandla ett levande, kännande djur illa när man märker hur det lider. Skrämmande hur så många människor är så kalla och empatilösa. Kina framför allt har så himla sjuk syn på djur och djurhållning att jag bara vill bojkotta allt därifrån som på något sätt har med djur att göra.

Jag har inte ätit kött på snart 9 år (fram till för ca ett halvår sen åt jag fisk men har slutat med det också även om jag tycker om fisk massor. Slutade främst pågrund av utfiske och bifångster som dör när de råkar hamna i fiskenät). Jag är dock verkligen inte perfekt och har skor i läder och äter t ex ost även om den innehåller löpe (som kommer från kalvar) Men jag försöker så gott jag kan även om jag alltid känner att jag borde göra mer. 
Med det här försöker jag inte tvinga på er att bli vegetarianer eller så, det är allas egna personliga val. Men att exempelvis inte använda päls (varför kan ni se t ex häär och häär ,varning för riktigt hemska bilder, titta inte om du är känslig) och att undvika Angoraull (varför kan ni se häär) borde alla som bryr sig om djur det minsta och har någon slags empati göra. Det finns så otroligt många djur som plågas för människans ytliga, onödiga behov att jag blir helt rädd för människor. Vi ska vara den intelligentaste arten på jorden men på så många aspekter tvivlar jag verkligen på att det är så. 

Denis födelsedag igår!

 
Igår firade jag min pojkvän som fyllde år! 21 år blev han så nu kan vi båda åka iväg till USA och Vegas och härja vildsint om vi skulle känna för det. Han fick en rosa skärbräda och ett Steelseries Apex tangenbord av mig. Tror han blev halvglad av skärbrädan. Har inte en enda normal bild på honom och när jag kollade igenom min mobil efter bilder så är typ hälften på när han sover. Inte alls creepy eller så. Fina Denis ♥

Han som inte gillar asiatiskt godis

Till er som undrat eller inte undrat vem min pojkvän Denis egentligen är ska jag sluta vara så hemlighetsfull. 
Vi pluggar samma program och går i samma klass här i Örebro. Så kan det gå.
Himla stiliga mobilbilder är vad jag har att bjuda på. Kan till och med bevisa att jag egentligen inte bara hittat på honom med en bild på oss två tillsammans!

Syster

Sandra är världens finaste syster och bästa vän. Vi är så otroligt olika men ändå så lika på samma gång. Det finns ingen som jag litar på och älskar lika mycket som henne (förutom mamma då, heh). Saknar henne massor när jag är i Örebro, vi brukar liksom göra allt tillsammans annars. Vi är partners in crime och sanna kumpaner - jag och min pastaslurkande, knäppa gamersyster. ♥

Vem är er bästa vän/ den person ni står närmast?

The ugly truth

För ungefär 5 år sedan diagnostiserades jag med Anorexia. Jag kom ur det, men fortfarande finns en liten rädsla och ångest när jag äter för mycket onyttig mat och jag räknar kalorier nästan utan att tänka på det. Men jag vill inte gå ner i vikt, mat kommer aldrig få styra mitt liv igen. Jag vill aldrig tillbaka till botten.
Sjukdomen förändrade mig på djupet. Jag blev osocial, rädd för människor, trött och deprimerad, något som fortfarande, flera år efter att jag blivit friskförklarad, till viss del sitter kvar. Jag kommer aldrig få veta vilken sorts person jag skulle ha varit om jag inte utsatte mig själv för detta. Jag är permanent förändrad, permanent förstörd.
 
Anorexia och Bulimi gör dig inte vacker. Du blir en levande zombie, så upptagen med att tänka på mat att ingenting i världen är viktigare. Tillsammans med att du får den "perfekta" kroppen kommer ditt hår falla av, din mage ständigt göra ont, kräkningarna förstöra dina tänder och dina utstickande ben göra så att det alltid gör ont när du sitter. Det är en nedåtgående spiral där du isolerar dig själv från omvärlden, blir ensam och så djupt deprimerad att livet inte har någon mening. Att svälta sig själv ger dig en falsk känsla av kontroll, när verkligheten är att din hela värld raseras. Ätstörningar är tortyr, tortyr utförd mot dig själv, som du i framtiden för alltid kommer ångra att du utsatte dig för.
 
Jag skriver inte det här för sympati, utan för att försöka nå ut till dig om du skulle ha denna hemska sjukdom, eller försöker gå ner i vikt för att bli "vacker". Snälla, gör det inte, det kommer vara ditt livs misstag om du fastnar i det. Det är ofattbart att så många kan vara så elaka mot sig själva. Det är den enda kropp och enda liv du har. Ta vara på det. Sök hjälp, det går att få. Du har så mycket annat att leva för och du förtjänar det.

Bild från 2008

Test