Existera

Det är verligen ett helvete att må dåligt, ingenting känns peppande - och man stänger sig inne, vilket jag själv har gjort under flera år. Det är jävligt starkt av dig att skriva hur det verkligen är med dig, är stolt över att du vågar. Jag gör nästintill ingenting, sitter mest hemma och umgås aldrig med människor. Går inte i skolan heller, för jag klarar inte av det sociala speciellt mycket.

Du är en så jädra fantastisk människa, med en underbar stil! Du ger mig så himla mycket inspiration och bara genom att blogga - så påverkar du många. Du gör mig glad. Lyssna gärna på denna låten: http://open.spotify.com/track/1eXQNy5pG44l1UhmgNPxBl

Vet inte om du gillar låten, men texten är väldigt bra, och peppande! Jag brukar lyssna på hans låtar när jag mår dåligt.

Det finns så många människor där ute som tycker att du är fantastisk! Jag är en utav dem. Att må dåligt är något som alla människor råkar ut för någon gång i livet, dock så innefattar det sig olika beroende på erfarenheter och personen i fråga.
Jag var som du under en tidigare period i mitt liv. Jag tror att jag vet precis vad du menar, man är omgiven av människor och skrattar och är glad men innerst inne så är man ensam och vet inte hur man ska bli av med bördan som tynger en och långsamt förtär en inifrån.
Jag mådde också dåligt och var med om jobbiga saker, men det blev lättare. Man kommer till en punkt där man väljer. Det som hade gjort mig ont eliminerades och saknaden jag kände efter den person som gjorde mig så illa försvann aldrig, men nu är hon tillbaka i mitt liv och hon är förändrad från det som även bröt ner henne inifrån.
Jag kan inte säga att det jag var med om kändes som de som du känner. Men tomheten och ensamheten förstår jag. En dag så händer någonting som får dig att se livet på ett nytt sätt. Var stark Julia. Du är fantastisk och du är värd att må bra!

Sådär känner jag med nästa hela tiden. Fast det börjar bli bättre. Jag började utsätta mig själv för allt det jobbiga. För varje liten jobbig grej man klarar så mår man lite bättre, man blir lite gladare på sig själv. Även om det inte varar så länge. Det är bara fortsätta :)<3

Ge aldrig upp. Aldrig någonsin.
Vi tror på dig.

Vet hur det är! Vi får försöka njuta av dagarna som ger oss glädje. Sen försöka skapa våran egna glädje :)

Du är så fruktansvärt stark som vågar skriva om hur du verkligen mår Julia<3
Vet exakt hur du känner då jag själv känt såhär till och från i flera år. Jag kan vara omringad av världens bästa vänner och ändå känna mig så sjukt ensam och ledsen. Det är så sjukt hur man ska behöva känna så.
Jag har miljoner saker jag vill göra med mitt liv men jag är för feg och rädd för att våga göra dom. Evigt rädd för att misslyckas..

Ge aldrig upp, vi alla kämpar med dig och tror på dig. Vi klarar att börja leva tsm<3

Känner igen mig i varje ord! Och det är jävligt modigt att du säger hur det är! Ge inte upp, du är fantastisk!

Herregud, Julia.. Jag visste inte att du mådde så dåligt för att vara ärlig. Men jag kände igen mig i texten.. Jag är likadan. Jag vill vara den produktiva människan men ändå så stänger jag in mig själv under täcket och har ingen ork till att göra det jag vill göra. Men jag vill inte att du ska få ångest. Du är trots allt fortfarande ung och du har massor med tid på dig. Bättre sent än aldrig ju! Och varför inte starta nu? Det tar tid innan det blir till en livstil men som du redan sagt ska vi alla tillsammans försöka.. Lite i taget. <3

Wow, du skriver verkligen fantastiskt. Och jag känner igen mig i det du skriver verkligen. Vem har sagt att livet ska vara något enkelt egentligen? Det kanske måste få vara dåligt för att sedan kunna bli bra igen, man kanske måste må dåligt för att kunna bli hel igen och leva det där som kallas livet. Vad vet jag, ingenting. Men det blir bättre, det blir det.

Jag själv spenderar dagarna instängd på mitt rum just nu, samtidigt som jag vill göra allt man bara kan. Resa, gå i skolan, hjälpa andra människor, umgås med vänner. Men orken och motivationen finns väl inte, och det kanske bara är så det är. Men ett steg längre fram är jag, för jag har börjat med ridningen igen och det är jag nöjd över. Även om det är små framsteg, är det ett framsteg.

Du klarar detta finis, fortsätt. Fortsätt när mörkret kommer och allt gör ont. Styrkekramar ♥

Omg du beskrev just mitt liv helt och hållet! Ta det inte på fel sätt, men det är ganska skönt att veta att man inte är ensam i att känna såhär. Det är ju jobbigt att prata om det också för ingen verkar förstå vad man menar och man känner sig asdum.
Men du är awesome och du kommer klara det här!
Jag älskar din blogg (och din tumblr)! Kram!

Vi ska existera tills vi lever Julia <3 Kramisar Carro

Jag känner exakt likadant och det är så jobbigt att inte veta hur man börjar leva ordentligt igen, hur man känna sig levande igen och hur äkta, genuin lycka känns, hur man börjar våga utsätta sig för saker, osv. Så många utmaningar och jag är för lat och för feg för dom!

Många kramar! It can be better!<3

Bra inlägg, bra att någon lyfter upp sånahär saker för som du säger så är man inte ensam och det är vanligare än vad man tror för att alla bara håller käften om det.

Jag känner igen mig och det jag upplever från omvärlden är att att man "får" typ inte känna såhär, det är ju bara att rycka upp sig ungefär.

Jag får kraftig ångest så fort jag får minsta lilla krav på mig för jag är rädd att jag ska misslyckas. För andra kan det låta ologiskt "men gör så att du inte misslyckas då", i min lilla värld är det lättare sagt än gjort. Jag är "sjuk" eller vad man ska säga, av sömnstörningar, kronisk trötthet, generaliserat ångestsyndrom. Det är mina diagnoser. Det generaliserade ångestsyndromet visar sitt fula tryne så fort jag behöver komma till skott med saker och ting. Så fort jag känner att det är något jag inte kommer klara av pga mina sjukdomar sätter käppar i hjulen för mig så får jag kraftig ångest och orkar knappt finnas till, allt blir bara värre. Och till slut har man utvecklat en prokrastinerings problematik. Ibland är jag inte så säker på om jag vill leva i den här världen.

Ja hur ska man sen lyckas i livet då? Hur ska man lyckas göra något som inte alla andra redan gör eller har gjort? Jag lider dessutom av dyskalkyli och klarar just och pass av basic matte, gick ut med IG i matt A light. Som om jag någonsin skulle få chansen att bli en akademiker. Vad ska jag plugga om lönar sig och som slutar med att anställning? Blir så trött.

väldigt modigt att skriva öppet på en blogg, ge aldrig upp! <3

Du har ingen aning hur bra det känns att läsa sådant här på en annan människas blogg, att veta att jag inte är den enda som känner såhär. Jag vet liksom inte vart jag ska ta vägen. Det enda jag längtar efter just nu är sommarens ljus. Det känns som att man mår automatiskt bättre då...
Jag vill skriva en peppande kommentar till dig men jag vet inte vad jag ska skriva. Du har nog fått de flesta redan och jag tror att du förstår ändå vad jag vill uttrycka. Jag har läst din blogg väldigt länge nu (nått år eller två) och jag småskrattar alltid lite tyst för mig själv, ensam på mitt rum, när jag läser dina härliga texter! Du är en underbar, färgstark och speciell individ. Så tack, Julia! För att din personlighet som lyser genom din blogg lyser upp min vardag lite extra. <3

Jag känner så igen mig i det du skriver! Jag har precis själv mått så. Kännt mig sådär tom och död. Vid liv men inte direkt levande.

Vill mest bara säga att jag vet att det GÅR att må bra. På riktigt, uatn att det är som en "utfyllnad" tills att ångesten kommer tillbaka igen. Jag VET för at jag själv har gjort det.

Jag skulle vekrligen rekommendera "DU ÄGER!" av mia törnblom. Hon har hjälp mig så sjukt mycket. Det är mycket tack vare henne som jag på riktigt kan säga att jag är lycklig idag. Inte bara glad, utan känner tacksamhet till livet och jag känner att jag verkligen kan skratta, PÅ RIKTIGT, med hjärtat.

Detta kanske låter lite udda det som funkar på mig är det inte att gå promenader utomhus och få dagsljus. Jag jobbar själv heltid och får knappt något dagsljus så jag har köpt en lampa som jag har bredvid mig under frukosten. Har även öronproppar som alstrar dagsljus. Läste att Finland låg före oss vad gäller forskning och att öronljus var snabbaste vägen till hjärnan.För mig funkar det och jag blir inte lika låg och har mörka tankar. Nu vet jag inte om det är lösningen för alla men testa att kartlägga när dessa lågperioder inträffar. Är det på hösten, vintern eller precis när våren börjar ta fart så kan ljus vara botemedlet. Jag äter även valnötter, kakao, kanel, gurkmeja, ananas, mango, spenat (inte samtidigt ;)) för att hjärnan ska producera "lyckoämnen". Våga testa alla som läser detta. Vad har ni att förlora? Stor kram

Fyfan vad bra skrivet! Jag förstår vad du menar med dina ord och jag har själv hamnat i "samma" sits som dig. (Alla har ju olika problem att tampas med- men du fattar säkert vad jag menar.)Man blir liksom ommurad i sig själv och till slut har allting gått så himla snett att man inte ens hittar ut längre. Livet är en kamp, men fortsätt att kämpa på. Jag lovar att det kommer att löna sig! Det bara måste finnas något mer. När man mår såhär pass dåligt så blir man nästan skräckslagen för att någon annan ska inse, eller mest av allt- erbjuda sig att hjälpa till längst vägen. Men det är såååå värt det.

Man vill inte känna, och man vill inte heller sakna. Men, jag tror på dig! Stora drömmar förändras- men dom anpassas efter oss och hur mycket press vi klarar av. Allt du gör är bra!

Ta hand om dig, kram

Du är en sån himla stor inspiration för mig och många andra, jag hoppas att du vet om det och tar till dig det, för det är sanningen.

Känns bra i det dåliga att veta att jag inte är ensam, jag är inne i en riktig svacka just nu och undrar om det någonsin kommer bli bättre. Jag hoppas verkligen att det blir bättre för dig och alla andra därute som mår dåligt, vi är värda så mycket mer. Styrkekramar! <3

Sjukt modigt att du är så öppen om detta. Stor kram, jag tror på dig <3

sen finns det människor som mig vars liv är helt menlösa men ändå tänker: kan julia, så kan fan jag.

Väldigt berörande inlägg!
Jag mår också dåligt, och jag funderar ofta på om jag ska ge upp eller fortsätta.
Din blogg är en vacker ljuspunkt i en mörk värld. Den får mig på gott humör, och det verkar som du är lika vacker inombords som du är på ytan.
Fortsätt kämpa. Jag tror på dig!

Det är så tråkigt att läsa att du har det så, och jag som så många andra känner igen mig. Tycker det är väldigt starkt av dig att skriva att allt inte är bra alltid, känns som många undanhåller det och till slut känner man att man är ensam i världen om sånt här. Och så är det ju (tyvärr) inte.
Fortsätt kämpa, jag hoppas du någon gång kan känna att du har hittat din plats här i världen!
Massa kramar!

Åh du är så bra. Bättre än du tror. Man får skapa sig en fantasivärld som man kan flyga iväg till så fort livet är för påfrestande. Där finns rosa enhörningar, fluffiga moln, regnbågar, glittrande hav och en massa massa drömmar. Se till att fånga dom och ta med dom tillbaka :) Kram på dig! Kämpar med dig varje dag<3

Åh älskade syster. Du betyder allt för mig, vi får fixa det här , tillsammans <3

Jag är vid svackan mellan liv och död. Vi kan försöka fixa dethär tillsammans! <3

Jag känner igen mig i varenda ord, som om jag själv hade skrivit det. Det känns liiite bättre sen jag börjat på mediciner men inte helt okej.

Känner också så här nästan varje dag..

Detta är det bästa inlägget du någonsin skrivit. Jag känner precis detta tillsammans med en hink hopplöshet över framtiden....

oj oj oj.. känns ju precis som jag för ca ett halvår sedan.. önskar att jag hade hanterat de bättre. gått till någon o pratat eller nåt. men vet du vad jag gjorde? jag började skada mig själv. de ångrar jag nåt grymt nu. Smärtan kanske till stor del är borta men ärren får jag dras med som en ständig påminnare om att jag inte är som alla andra. Att känna sådär och sedan börja med att dra vassa föremål över låret gör allt så sjukt mycket värre. Den mörka spiralen neråt svartnade helt.

oh shit vad jag önskar att du inte behöver känna såhär!! åh vad ledsen jag blir för att så många känner såhär. usch.
du är en fantastisk person Julia! du är fruktansvärt vacker, rolig och smart! hoppas verkligen att trycket lättar. Att du verkligen inser hur mycket fantastiskt du kan göra med ditt liv!
om jag kunde ta mig upp ur träsket lovar jag att du också kan! tappa inte hoppet utan håll kvar tills de ljusnar igen. för ljusnar, det gör de alltid. Förr eller senare. STORA STYRKEKRAMAR!! <3

Älskar dig så oändligt mycket precis exakt som du är! Glöm aldrig det! <3

Åh men fina, inspirerande du. Det är inte sant att du inte gör något med ditt liv! Du når ut med inspiration och kärlek till massa människor genom din blogg! Du lyser upp någon eller flera personers dag varje dag genom din härliga blogg! Det är väl något att vara stolt och nöjd över? :)
Det du känner och tänker känner jag igen mig så mycket i! Det fantastiska är att, nyss mådde jag dåligt som du, kände mig förtvivlad på samma sätt, ångest för framtiden, handlingsförlamad och trött. Men nu, helt plötsligt har allt vänt! Det är helt otroligt! Mitt liv känns helt plötsligt så ljust!
Vet du vad jag tror bidrog till stor del till hur jag kunde vända om min tillvaro?
Ett litet tips min mamma gav mig:
Tänk en ny positiv tanke varje dag.
Börja idag. En glad tanke: idag är det en bra dag! Eller, jag är fin!
Nästa dag ska du tänka samma tanke en gång till PLUS en ny bra tanke: typ IDAG är jag så duktig som kämpar på!
Dagen efter detta tänker du på din förra tanke (om att du är duktig) PLUS en ny. Förstår du? Gårdagens bra tanke och en ny varje dag, det kommer göra dig till en mer positiv människa. Tankens kraft är så fantastisk! Man kan förändra sina känslor efter vad man tänker. Testa!
Lycka till! Du är amazing! Förresten skulle jag gärna vara din vän! Jag tror vi skulle ha massa kul ihop och jag vet att vi har massor gemensamt! :)
Jag finns här för dig! :) KRAM!

känner precis likadant!..
hoppas det blir bättre iaf! <3

Det är jättefint av dig att gå ut med hur du mår, för det är alldeles för många som bara går och håller det inne, jag t.ex. Du inspirerar mig verkligen, men detta inlägget gjorde nog det allra mest! Du verkar verkligen vara en fantastisk människa och jag hoppas och tror att det kommer att blir bättre snart! kram

Orden var som tagna ur min egen mun, som ur min egna hjärna. Förstår PRECIS hur du känner för jag är precis likadan. Men du ska veta att du är så otroligt fin och stark, och att du orkar blogga varje dag för vår skull, jag är så oerhört tacksam! Din blogg glädjer mig och inspirerar mig, precis som du gör! Kram <3

denna texten beskriver exakt hur jag känner.. jag va bara tvungen att lägga ut den på min facebook sida idag för jag är så trött på att alla tror att jag mår jävla bra hela tiden fast jag inte gör det.. hoppas det var okej.. du är en sån inspiration för mej du är en fantastisk människa kram. <3

JAG KÄNNER SOM DU, TOM, ENSAM, ÅNGESTFYLLD ÄVEN FAST LITE HOPP KOMMER DÅ OCH DÅ MEN SOM SAGT NORMALLÄGET ÄR SOM DEM FÖRSTA ORDEN