You can't wake up, this is not a dream

 

Jag har svårt att ta mig själv på allvar när jag, privilegierad som jag är, sitter här och tillför inget annat till världen än blogginlägg om kläder och menlösa trivialiteter när omvärlden ser ut som den gör. Med även det minsta av perspektiv känns det otroligt ignorant och enfaldigt. Samtidigt har eskapism alltid varit mitt viktigaste medel för att hantera livet och döden och allt emellan och den här lilla platsen på internet får väl fortsätta fungera som det. För mig och kanske dig eller ingen alls.
Åhgud, varför är jag så här teatralisk på internet? Vad är det ens jag skriver? Mår så himla konstigt. Ursäkta mig.

Vilken fin hårfärg! :)

(Trodde jag redan kommenterat detta inlägget men tydligen inte! SKRIVER IGEN)
Tror jag förstår vad du menar, världen är så hemsk och man vill göra något åt det. Tycker man ska försöka göra vad man kan, skänka pengar till organisationer osv. Samtidigt tycker jag man ska tillåta sig själv att "fly" verkligheten lite, för om man sitter och läser och kollar på allt hemskt som händer i världen mår man jättedåligt och kan ändå inte göra mer än vad man redan gör.

Du är så himla inspirerande, på alla sätt och vis! Jag menar du skriver det du VERKLIGEN tänker och känner och din stil....(suck) den är ju bara för underbar. Du är en av mina största förebilder och jag har läst din blogg huuuur länge som helst och dethär är nog den första kommentaren jag gör....Men det du gör är helt makalöst!!

<3 <3 Din blogg är jätterolig att läsa, man måste få skriva om vardagen, även om resten av världen är helt upp och ner. Älskar denna blogg! Jätterolig och inspirerande!